Plattsöm på ett vävband: varför nylon är svårare än bomull

Om du har broderat själv känner du redan till den här sömmen. Plattsöm är det svenska ordet för tekniken, medan satinsöm ofta används inom maskinbroderi.

Här förklarar vi inte bara vad plattsöm är, utan vad som händer när du lägger den på ett stumt och kraftigt underlag.

Vad sömmen gör

Plattsöm lägger stygn parallellt tvärs över en form, tätt intill varandra, tills formen är helt fylld. Ingen bakgrund syns igenom och tråden ligger i samma riktning, vilket ger sömmen dess glans: alla trådar i ett stygnfält reflekterar ljuset åt samma håll.

Det är också anledningen till att den används till bokstäver. Ett fyllt stygnfält ger en skarp kant mot underlaget, och en skarp kant gör texten lätt att läsa på avstånd. En glesare söm ger en luddig kant och en bokstav som suddas ut på fem meters håll.

Ensidig och liksidig

Skillnaden ligger i undersidan. En liksidig plattsöm har lika mycket tråd på båda sidor av tyget, alltså dubbel materialåtgång men en baksida som ser ut precis som framsidan. En ensidig plattsöm lägger nästan all tråd på ovansidan och bara korta fäststeg på undersidan.

På ett hundhalsband är undersidan vänd mot hundens hals, och där vill man undvika onödigt trådmaterial. Vår maskinbroderade söm är därför ensidig, och baksidan är avslutad så att inga stygn ligger och skaver mot huden.

Fyra saker som gör ett vävband svårare

Broderar du ett namn på en handduk eller ett kuddfodral arbetar du med ett tyg som ger efter lite för nålen och som enkelt spänns i en ram. Ett kraftigt vävband fungerar annorlunda.

Det ger inte efter. Nylonvävens trådar ligger tätt. Nålen måste tränga emellan trådarna eller gå igenom en tråd. Går den igenom en tråd försvagas väven. Stygntätheten måste därför hållas nere jämfört med bomull, och det är den enskilt viktigaste inställningen.

Det tänjer sig på längden. När bandet matas genom maskinen vill det dras framåt. Om det inte stabiliseras blir bokstäverna vågiga, eftersom väven rör sig medan sömmen läggs.

Det är smalt. Ett Classic-band är 20 mm brett i S och M samt 25 mm (L/XL; S/M: 20 mm) i L och XL. Med marginal upptill och nedtill finns en begränsad höjd för bokstäverna, och den höjden bestämmer hur många tecken som får plats på längden. Därför är gränsen satt till tio tecken.

Det får inte finnas lösa trådar. På en vanlig textilprodukt fäster man ofta tråden på baksidan och klipper av. På ett halsband som gnids mot hals och päls dagligen måste varje trådände låsas, för en lös ände blir en ögla som dras ut.

Vad som avgör om en bokstav blir läsbar

Tre saker, i den ordningen:

1. Stygnens riktning. Om alla stygn läggs i samma riktning genom en hel bokstav blir vissa partier matta och andra glansiga beroende på ljusvinkeln. Riktningen behöver följa bokstavens form och vända i kurvorna, vilket är hantverk snarare än inställning.
2. Stygnlängden. Ett för långt stygn på en bred del av en bokstav ligger löst och kan fastna. Ett för kort blir hårt och kompakt. Breda partier delas därför upp i två fält i stället för att fyllas med ett långt stygn.
3. Kontrasten mot bandet. Den bästa sömmen i världen syns inte om trådfärgen ligger nära bandets färg. Det är det enda av de tre du bestämmer själv.

Varför vi inte broderar gemena bokstäver

Gemena bokstäver med underhäng, som g, j och y, behöver höjd under baslinjen, och den höjden finns inte på ett band som redan är smalt. Antingen kapas underhänget eller så krymper alla andra bokstäver.

Därför broderas namnet i versaler. Det är inte en stilistisk preferens utan vad höjden tillåter, och det är samma anledning som gör att tio tecken är gränsen.

Underläggets funktion

Innan de täckande stygnen sys läggs ett underlägg: en glesare stödsöm som bygger upp formen och fixerar underlaget.

Underlägget gör tre saker samtidigt. Det håller väven stabil så att den inte förskjuts under den täta sömmen. Det lyfter bokstaven en aning så att den får relief i stället för att ligga helt platt. Och det ger överstygnen något att fästa i som inte är själva väven, vilket gör att stygntätheten kan hållas nere utan att formen blir gles.

Utan underlägg blir en plattsöm på ett vävband platt, luddig i kanten och ojämn i tätheten. Titta på bokstavens kant i sidoljus för att se om den har tydlig relief eller slutar platt.

Vad du kan göra själv

Om du broderar själv och vill lägga ett namn på ett vävband: sänk stygntätheten jämfört med tyg, stabilisera bandet med ett rivbart mellanlägg på undersidan och spänn det inte för hårt i ramen så att du inte tänjer väven innan du börjar. Sy inte över kanten, och räkna med att första försöket kan bli ojämnt.